Nedan presenterar vi de vanligaste.

BOTTENGARN

Med bottengarn fiskar man nära strandkanten. Bottengarnet består en ledarm av nätduk, som är upphängd på kraftiga pålar som är nedkörda i sjöbottnen. Utanför ledarmen följer en "gård" där fisken samlas. Med bottengarn fångar man mest ål, makrill, horngädda, torsk och plattfisk.

BOTTENTRÅL

Bottentrålen dras fram över havsbottnen. Trålen spänns ut i sidled av två lämmar som kallas trålbord. På trålens översida finns kulor av lättmetall eller plast. de håller trålmynningen öppen på höjden. På undersidan finns tyngder som håller trålen vid botten. Den dras med långa vajrar som är fästa vid en vinsch på fiskebåten.

DRIVGARN

Drivgarnsfiske skiljer sig från de andra fiskemetoderna genom att fisken inte inringas eller släpas tillsammans. Nätmaskorna görs så små att fiskhuvudet nätt och jämt går igenom. Fisken fastnar i maskorna. Drivgarn används mest vid sill- och makrillfiske till havs. Garnen sätts ut i en lång länk med korkflötena flytande på vattenytan. Länken är ofta ett par kilometer lång. Strax före solnedgången sätts garnen ut och e dras in vid midnatt. Fångsten plockas genast ur näten.

FLYTTRÅL

Under senare år har det blivit vanligare att fiska med flyttrål. Flyttrålen används nära ytan. Fiskarna har länge försökt fånga den sill som går för grunt för att kunna fångas med snörpvadar. Flyttrålen har öppnat stora möjligheter för fisket därför att den kan ställas in på önskat djup och fånga sillen där den finns. Flyttrålar kan dras av en eller två fiskebåtar.

SNÖRPVAD

Det finns olika typer av snörpvadar (ringnotar) som är ganska lika varandra. Ringnoten är det största fiskeredskapet. När man fiskar storsill eller makrill använder man vadar som är över 500 m långa och över 160 m djupa. För att vaderna ska sjunka snabbt vid utsättning har den blytyngder som väger upp till 4 ton. För att kunna hantera detta stora redskap använder man vinschar, s k kraftblock. En del båtar också fiskpumpar för att tömma vaden på fångsten.